Åsikt: bra vän, dålig vän?

Nu känner jag att jag måste få skriva ut lite hur jag känner, just nu har jag ett problem här i livet som enligt mig INTE ska vara ett problem alls. Ni får tycka vad ni vill, men jag tror nog ändå mer en hälften av er är på min sida!

Här kommer historien:
Jag har vart bästavän med en tjej i snart 4 år nu, det senaste året har vi blivit så olidligt täta. Under denna tid har jag varit singel, eller jag har haft mina killar men det är inget jag kan kalla seriöst. Iallfall, denna tjej har haft mycket killproblem detta år och jag har stöttat henne till 100%, alltid! En självklarthet såklart. Dagar jag sover hos henne kan hon mitt i natten dra till den här killen och sova där, vilket händer väldigt ofta! Gånger vi ska vara eller är med varandra så har det blivit problem och hon har dragit till honom, jag har aldrig tyckt att det har varit några problem. Liksom, jag finns alltid för min kompis. Sura eller vara avis har inte funnits i mitt huvud en enda gång!

Men nu, nu har jag tagit mig friheten att skaffat en kille, som jag tycket väldigt väldigt mycket om! I början så träffades vi då vi kunde (jag och min kille), jag och min bästavän var fortfarande lika mycket och det gick inte EN dag utan att vi träffades. Men nu är min bästavän singel och så FORT jag träffar min kille blir hon sur, sur, sur och sur. Hennes andra bästavän har också skaffat kille samtidigt och ibörjan tyckte "Lina" kan vi kalla min bästavän, att det var ett stort problem. Hon ansåg att denna tjej sket i oss och bla bla bla. Fast allt hon gjorde var att vara med sin kille? Hon betedde sig inte annorlunda mot oss, var med oss när hon kunde. Ja, precis som jag själv!

Allt jag hinner göra är att åka till min kille, sova där och sen nästa dag får jag sms av Lina då som frågar när jag kommer hem. Det brukar alltid vara runt lunch tid, så då har jag dragit till henne och vi har spenderat tid tillsammans. MEN om jag så skulle träffa honom någongång för mycket (om vi säger såhär: jag har varit med min kille en hel dag två gånger under den tiden vi har varit tillsammans). Min kille vill vara mer med mig, han tycker att denna tjej är beroende av mig och han blir galen på att hon ska sura över att jag är med min kille någongång.
Jag träffar fortfarande denna Lina VARJE DAG. När jag är med henne snackar hon skit om hennes andra bästavän och säger att hon bara är med sin kille. Då kan jag bara föreställa mig vad hon säger om mig, alltså samma sak till den andra tjejen.

JAG HAR ALLTID FUNNITS FÖR HENNE, HAR HON GLÖMT ALLA GÅNGER HON HAR HAFT PROBLEM MED HENNES KILLE? Hur många fester och högtider jag har skitit i för hennes skull, För att jag ville vara med henne.
Nu är hon sur på mig, skriver ironiskt och elakt, när jag frågar vad som är problemet så blir det bara värre. För "hon har ju inte gjort något", jag kan henne utantill, på det sättet hon skriver när hon är sur, avis och omogen. Så jag märker på engång när hon skriver på det viset till mig, så det sitter ju ett problem där.

Själv vet jag inte vad ska göra för att räcka till, för jag trodde inte såhär om min kompis. Att HON av alla skulle falla så lågt och svika en när man för en gångs skull har hittat någon man mår bra med.
Hon finns inte där för mig, jag finns alltid för henne. Enligt mig är det en dålig vän, jag vill inte mista henne, därför gör jag allt för att inte hamna på kant med henne. Men när hon skriver till mig verkar det alltid som om hon vill säga upp kontakten.

JAG HAR INTE GJORT NÅGOT FEL, INGENTING OCH DET GÖR MIG GALEN ATT DEN JAG LITADE PÅ MEST SKA BETEE SIG SÅHÄR! Jag mår psykiskt dåligt av det. Allt handlar alltid om henne.
Hjälp mig!

(Tror nog ingen förstår det jag nyss har skrivit, men ni förstår nog att när man är upprörd, ledsen, sviken av den man litar och älskar mest, så vill man inget annat än att skriva av sig)


Midsommar, gott folk

Hur spenderas eran midsommar tro? Finns nog bara några altenativ:
Antingen med familj och släkt i någon mysig stuga
Kanske ingenting speciellt alls, bara tar det lugnt och myser lite extra
ELLER så super man skallen av sig och yrar runt på klippor, krogar, sjöar med sina närmsta vänner och bara har the time of our lifes!

Min midsommar lutar klart mot det sista, MEN, låt er inte tro att jag är någon oansvarig, minderårig lort som tycker det är coolt med dessa traditioner. Håll med om en kall öl, sitta på en strand (eller yra då, hehe) med sina bästa vänner och bara njuta, känna att sommaren kommer och att det är DEN vi firar in. Ja, där tror jag ingen käftar emot, do you want my evening? ofcourse!

Och nu? ja, sista familjemedlemmen drog nyss sin kos långt härifrån för att fira denna dag och själv blev jag i lägenheten. Nu ska jag ta en lång och uppfriskande dusch och vänta in lite partyfolk, grillmys och galej! Efter rör vi oss vidare mot stranden där målplatsen är för alla galna midsommarfirare ska tillbringa sin kväll/natt.
Ni hör ju? UNDERBART!
HA EN BRA MIDSOMMAR ALLESAMMANS!



TRE ÖGONFRANSAR?

Nej men seriöst, gott folk. Nu måste vi tänka om lite här. Bilder som dessa nedanför får mig att vilja trycka ner fingrarna i halsen och tvinga ut maginnehållet. Hur man kan misshandla sina ögonfransar är gränslöst?
Jag förstår inte, vissa dagar tycker jag att jag har alldeles för mycket mascara och känner mig nästan tvingad till att gå och tvätta bort det igen. Men hur mycket jag än har på så är det inte ens 1/10 av det här?
Inte ens på mina fjortisdagar såg jag ut så!

SKANDAL, ni små fjortisar måste ju verkligen sitta och trycka med mascaran så ni blir alldeles blå om händerna!
Mascara
Torka
Ögonfransböjare

x1000,
enda sanna förklaringen jag finner. & inte ens det duger tycker jag!
Så ge mig svaret nu bitches, hur gör ni/dom? Hur kan man misshandla sina fransar till detta?



(För att inte tala om ögonbrynen, denna hemska syn får vi ta en annan gång)

Den som tjatar, den vinner

Något jag lärde mig idag var att om man vill sluta tidigare från jobbet så får man tjata!

Jag: Snälla, kan jag gå hem tidigare idag?
Chefen: Nej, inte idag och det hjälper inte om du tjatar.
(Med andra ord betyder det: Jag är trött och orkar inte säga emot om du tjatar kommer jag att ge med mig)
Jag: Snälla??
Chefen: Nej
Jag: Snälla, snälla snääääälla.
(Chefen dunkar huvudet i väggen)
Jag: Kom igen, snälla?
Chefen: Gå då!!

Jag respekterar verkligen min chef.

Kortafingrar

Välkommen till Kortafingrar

Här har ni en blogg med 100% sanning, vardagliga åsikter och tankar.
Vi är 2 stycken tjejer på den här bloggen och för att kunna ge er så mycket vi bara kan (utan att vi känner att vi skämmer ut oss själva för svenskafolket) så förblir vi anonyma. Just deal with it girls and boys!

Denna blogg kommer inte ha massa skitinlägg bara för att fylla ut sidorna, NEJ, vi bloggar helt enkelt när vi känner för det. På det sättet blir det mer genomtänkta och bättre inlägg för er läsare, taste good?

Så, vad ska vi börja med tänkte ni? Nästa inlägg dyker upp när man minst anar det, here we go ;)

Välkommen till min nya blogg!


RSS 2.0